Ville ba meddela er detta ;)

Nellie du e bäst!!'

//Ester

Som i h**vete vad ont det gör :(

Detta inlägget skrev jag i trosdags kväll. Jag var bara inte säker på om jag ville lägga ut det. Har inte orkat bärätta. Men nu ska alla kännslor ut. Sanningen ska fram. Och allt ska stå här. Detta blir mitt först deepshit inlägg. Men i torsdags såg jag dig igen. Du gick där med dina vänner. Vi va bästisar för en minut sedan. Jag skulle åka hem när jag såg dig. Jag gick fram o hälsade som jag alltid gör när jag ser dig. Men du tyckte att det var fel att va bästis med en tjej. Jag gick fram o kramade dig. Du sa:
"Va fan gör du?"
Jag kunde inte säga nåt mer. Jag var helt stum. Ärligt jag hade inte ord. Du och jag. Det var solklart. Vi skulle vara vänner livet ut det var menat. Vi skulle NEVER EVER svika varan. Det lovade du mig. Men nu vet jag att jag inte kan lita på nån ever never mera. Sen gick du. Dina "kompisar" titta det bakåt på mig. Jag stog kvar där. Du kollade inte på mig. Halsbandet jag hade fått av dig brännde på halsen. Jag säger som nellie berntsson: Jag säger inte att jag har ångrat att jag träffade dig, för efter insåg jag bara hur bra alla mina andra vänner är...
Jag vill ärligt talat aldrig se dig mera. !NEVER! Du och jag hade världens bästa liv. Precis som Nellie o Alex. Nu är det bara att leta efter nån ny. Sen smsade du mig.
"Förlåt för i dag"
Jag svarade inte. Jag låga vaken den kvällen. OCh sms plingade in. Jag raderade alla. Jag orkade inte kolla på dom. Men om du läser detta. Jhonn. Om du läser detta. Vill jag att du ska veta att det är inte fegt att vara bästis med en tjej. Det är däremot fegt att inte våga erkänna att man e bästis med en tjej. Nu vet jag att du inte e en riktig vän. För en riktig vän står upp för att man e bästis men en tjej.
Puss

//ester

:(

Nu mår jag inte alls bra alltså. Bloggar med mobben är utelåst. Men jag mår somsagt piss just nu. Jag vill inte berätta vad exakt men det har med en nära vän att göra... Dom senaste veckorna har jag tagit på mig så mycket skit att jag inte orakar mer. I bland vill man ba lägga sig ner på marken sommna och aldrig vakna upp. Så känns det nu. Det gör så himmla ont. En bruten arm läker alltid. Men ett taskigt ord gör repor i hjärtat som finns där hela livet. Jag orkar inte stå på egna ben längre. Jag har blivit trampat på många gånger förut. Men den här är den värsta. Men jag vill tacka Den Svenska Björnstammen för eran musik. Utan er så hade redan mitt hjärta vart förstört. Men om jag orkar så ska jag dra till stallet i mon. Och så ska jag sätta mig inne hos L-G och berätta allt. Adam om du läser de här så vill jag att ska veta att du e en stor del av att jag faktiskt står här och nu. Du säger alltid till mig.
"Jag finns alltid där för dig. Jag kan hjälpa dig upp från backen mins tusen och åter tusen ggr."
JAG VET ATT DU LÄSER MIG BLOGG SOM HAR GJORT DET HÄR MOT MIG. DET ÄR DU SOM HAR TRAPAT PÅ MIG TUSEN OCH ÅTER TUSEN GÅNGER. OCH JAG VET ATT DU VET DET.
Men jag vill att ni där ute och så har hjälp meej.
Puss

//ester

RSS 2.0